Golfjobb i måndags och idag, donkenjobb igår och imorron. Det märks att det börjar närma sig öppning för klubbhuset på golfen, ungefär en miljon saker som ska beställas och ungefär en miljon som ska göras. Det ska bli intressant och se hur både min kropp och hjärna reagerar på rusherna som kommer bli där, om jag kommer ta de med en klackspark som jag gör med de rusher som är på donken. För på donken känner jag mig inte stressad, även om det är många som väntar på mat, det rullar som på. Igår vid middagsrushen så serverade jag en man och hans dotter. Mitt i beställningen så säger tjejen: "vet du vad?" Jag svarar: "nå, vadå?" Hon: "du är väldigt fin". Den tjejen gjorde hela min dag, tack så himla mycket. Pappan var också jättetrevlig, fastän de hade fått väntat ett tag. Det är dem som gör att man vill fortsätta inom serviceyrket, det spelar ingen roll hur många surisar man får, det räcker med att man får en gäst som är trevlig och glad så blir dagen bra. Imorron jobbar jag 11:30-20:00, skönt med lite sovmorgon. 

 

Det är inte många som kan säga att de jobbar två jobb samtidigt, men jag gör det. Det är jag faktiskt stolt över, att jag klarar av det. Jag är stolt över mig själv att jag har visat framfötterna nog att jag kommer vara receptionsansarig på golfen, att jag får göra kanslistuppgifterna på egen hand. Stolt över att jag har visat att jag kan sköta mina uppgifter och att dem som jag jobbar med vet att jag får mina uppgifter gjorda!

#egoboost