Igår var jag, mamma, Sandra och Lex ner till isen en sväng. Jättefint väder, och jätteskönt att vara hemma!

 

Hade en jättebra dag igår med nästan hela tjocka släkten!

I tisdags så åkte jag, Sandra, Dan och Malin hem till pappa och Sile. Där hade vi våran julafton med julklappsspel (jag vann en ordbok med ord på jamska, nu ska jag allt lära mig att prata jamska!). Vi åt gooood mat och körde musikquiz. Åt julfrukost, tittade lite på tv igår, mös med Axa. Sedan for jag och Sandra hem till mamma för att hämta henne, för att sedan åka hem till momma och moffa. Glögg och Kalle Anka stod först på agendan, sedan blev det mat. Kunde rulla därifrån sen. En liten stund senare så blev det julklappsutdelning, och sedan ett julklappsspel. Kom hem till Ytterån runt halv elva, gick och la mig rätt omgående hos två gooosiga katter. 

Idag då? Hade tänkt att jag skulle jobba litegrann, men när jag kom igång så känner jag att jag inte har helt koll på det som ska göras. Så jag måste prata med min chef, men det kanske får vänta lite. Känns taskigt att höra av sig om jobb på juldagen..

 

Jag och Lex gick ut en stund idag, Lex tyckte att det var jätteroligt med snön. När han en liten stund senare hittade en stor pinne, så blev det ännu roligare.

 

Igår så kom pappa och Sile hit en stund, och de hade med sig Axa. Varken Ville eller Ceasar tyckte om det särskilt mycket. Fastän Ville gjorde sig stor och spottade och fräste så är han för nyfiken för att gå undan och gömma sig. För att vara säker på att Axa inte kunde komma åt honom, men för att fortfarande se vad hon gjorde, så satte sig Ville i diskhon... Ceasar on the other hand, gömde sig under sängen och fräste så fort att Axa kom i närheten, vilket var rätt ofta. Hon ville ju se vad det var för tuss som låg under sängen, det kunde ju ha varit något roligt?

 

Åh, vilken fantastiskt bra vecka so far! I måndags fick jag ju reda på att jag har klarat statistikkursen (känns såHÄÄÄÄÄÄR bra), min grupp har kommit väldigt långt med vårat arbete, så det är inte mycket som behövs göras under jul/nyår. Och för en liten stund sen så köpte jag biljetter till AC/DC konsert i Juli! Jag ska gå med pappa och Sile. Haha, jag är heeeelt uppe i varv, så jag ska ta och titta på julkalendern och lugna ner mig lite. #happydance

 

JAAAAAAAAA! Äntligen är jag klar med statistikkursen som jag har kämpat ihjäl mig på. Efter fem tentor så är jag äntligen GODKÄND!!! Åååååååh, jag är så lycklig, jag är så lycklig! En stor och tung sten har släppts ifrån mina axlar och jag hoppas att jag får tillbaka min motivation nu.

 

Såhär känner jag nu

Just nu har jag noll motivation till att plugga, jag vill verkligen inte. Kämpar med än någonsin för att ens orka öppna böckerna och kolla i powerpointsen. Den här veckan har jag två tentor, en på fredag och en på lördag. Så jag måste ju plugga, men motivationen är verkligen på botten och lite längre ner. Får en stor klump i magen, sover dåligt, äter dåligt. Faktiskt.

Nä, nu tänker jag ta ett bad och kolla på CSI. Så jag får tänka på något annat för en liten stund..

Idag har jag haft båda mina monster i ett år. Ville hämtades den 29e november 2013 och Ceasar hämtades den 1 december 2013.

Ville för ett år sedan: ett litet monster som trodde att han var en tiger, inte brydd över huvudtaget. Jag och Alexander hade sällskap av några kompisar kvällen efter vi hämtade honom, Ville var inte rädd alls, han låg i soffan och njöt av uppmärksamheten. Det enda han var lite skeptisk över var tv:n, men det gick över snabbt. Han var rätt matilsk mot Ceasar, morrade så fort att Ceasar kom inärheten när han åt. 

Ville idag: ett stort monster som fortfarande tror att han är en tiger, älskar att sitta i väskor och påsar, ställer man fram en väska så hoppar han i den direkt. Tycker om att gosa när han själv får välja det, och kurrar SÅHÄR högt. Är inte längre matilsk, istället är han glupsk.. 

Ceasar för ett år sedan: en vääääldigt liten skraj skrutt. Bodde under divandelen till soffan de tre första dagarna, kom bara fram när man låg i sängen och det var tyst. Helt plötsligt en dag när jag satt i soffan och tittade på tv så vågade han sig fram. Skynade sig fram till matskålen, sedan kom han och la sig på mina ben, under filten. Åt extremt fort, han kastade i sig maten, det gjorde så att han kräktes väldigt ofta.. Hans trygghetspunkt blev till slut Ville. Dit Ville gick, dit gick Ceasar, ville vara så nära som möjligt. 

Ceasar idag: en fluffig hårboll. Fortfarande skraj när vi får sällskap. Är det bara 1-2 personer som hälsar på så ligger han under sängen ett tag, sedan brukar han oftast våga sig fram. Är det fler personer så ligger han under sängen hela tiden, kommer ogärna fram. Stressar inte längre i sig maten, piuh. Han är vääääärldens gosigaste och trygghetspunkten är fortfarande är Ville.

Igårkväll så kom världens finaste familj hit. Jag bjöd på fika, de satte upp både tv och hylla. Världens, världens bästa och finaste familj♥ Nu är det bara gråhyllan som ska bort, och skrivbord som ska hit. Sen är det faktiskt bara smågrejor som jag måste bestämma mig för vart jag vill ha de.