Okej okej, nu har jag varit dålig på att skriva igen.. Jag som hade varit duktig och skrivit varje dag ett tag nu.. Men jag har faktiskt inte haft tid, eller ja, jag har haft bättre saker för mig!
Och egentligen har jag ingenting att skriva om, helt tomt i skallen.. Jag sitter och sjunger här i min ensamhet på en låt som jag har haft i hjärnan heeela helgen.. When you're good to mama, mama's good to you. You know, en av låtarna från Chicago. En av världens bästa filmer helt enkelt.

Varför ältar vi saker alldeles förmycket? Varför kan vi inte bara acceptera att så här är det, att så här kommer det vara?