Köpmangatan 47C

Jag har bott på Köpmangatan i nästan 8 månader, men det är inte förrän nu som det börjar kännas som ett riktigt hem. Det är några få större grejor som ska göras, sätta upp tvn på väggen, sätta upp en hylla under tvn och hämta hit mitt skrivbord som jag har hos pappa. Sen är det lite småsaker, som att sätta upp hyllor ovanför soffan, sätta upp lite tavlor och hyllor. Det som är tråkigt är att jag kan inte sätta upp något själv, för det är betongväggar, utan måste be någon om hjälp. Men jag står på mina egna två ben, och det går bättre för varje dag som går. 
Jag hittade en bild på hur det såg ut när jag flyttade in hit; gul tapet överallt, på många ställen hade tapeten lossnat, gult tak. Och idag? VIT ÖVERALLT. Förutom badrummet dock, där skulle jag vilja måla väggarna.. Men jag har vita tapeter i alla rum, en grå fondvägg vid sängen, och vitt tak. Målaren tog till och med listerna, fastän han egentligen inte skulle det. I söndags så kom mamma hit med lite saker, och det är de där småsakerna som gör så att det känns mer och mer som ett hem.
 
Hur det såg ut för 8 månader sen
 
Hur det ser idag
 
 

Kommenterat av andra...

Här kan du lämna ditt avtryck:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (kommer inte visas i bloggen)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0