Kan inte fatta det

Om två veckor så har jag redan stått på trappan, jag har redan åkt flak. Antagligen så är jag snart påväg in till stan igen. Jösses. Om två veckor tar jag studenten, hjälp.
Mitt första år på gymnasiet var tufft, jag hade svårt att komma in i engelskan. Jag kämpade helt enkelt. Och många gånger ångrade jag faktiskt att jag valde internationell; att jag skulle ha valt samhälle på svenska, om man säger så. I tvåan så gick det väl lite bättre, men det fanns många gånger då jag trodde att jag skulle på riktigt gå in i väggen. Har aldrig varit så stressad i mitt liv som jag var då. Mådde dåligt i princip hela tiden. Men jag kämpade på. Jag tänkte att nu är det försent för att hoppa av, jag tänker inte hoppa av eller byta linje nu. Sen kom trean, trean har varit ett bra år. Praktiken, längtan till att få studentmössan, få mössan och inte riktigt kunna förstå hur en sådan sak kan göra en så lycklig. Men det är verkligen så, jag blir så otroligt lycklig av att bara se den, och att få ha på mig den känns bra, riktigt bra. Att ha två dagar kvar till programbalen som jag ska få gå på med min fina prins. Att ha två veckor, fjorton dagar kvar till studenten. Jag kan inte fatta det.
 

Kommenterat av andra...

Här kan du lämna ditt avtryck:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (kommer inte visas i bloggen)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0