Idag har jag haft båda mina monster i ett år. Ville hämtades den 29e november 2013 och Ceasar hämtades den 1 december 2013.

Ville för ett år sedan: ett litet monster som trodde att han var en tiger, inte brydd över huvudtaget. Jag och Alexander hade sällskap av några kompisar kvällen efter vi hämtade honom, Ville var inte rädd alls, han låg i soffan och njöt av uppmärksamheten. Det enda han var lite skeptisk över var tv:n, men det gick över snabbt. Han var rätt matilsk mot Ceasar, morrade så fort att Ceasar kom inärheten när han åt. 

Ville idag: ett stort monster som fortfarande tror att han är en tiger, älskar att sitta i väskor och påsar, ställer man fram en väska så hoppar han i den direkt. Tycker om att gosa när han själv får välja det, och kurrar SÅHÄR högt. Är inte längre matilsk, istället är han glupsk.. 

Ceasar för ett år sedan: en vääääldigt liten skraj skrutt. Bodde under divandelen till soffan de tre första dagarna, kom bara fram när man låg i sängen och det var tyst. Helt plötsligt en dag när jag satt i soffan och tittade på tv så vågade han sig fram. Skynade sig fram till matskålen, sedan kom han och la sig på mina ben, under filten. Åt extremt fort, han kastade i sig maten, det gjorde så att han kräktes väldigt ofta.. Hans trygghetspunkt blev till slut Ville. Dit Ville gick, dit gick Ceasar, ville vara så nära som möjligt. 

Ceasar idag: en fluffig hårboll. Fortfarande skraj när vi får sällskap. Är det bara 1-2 personer som hälsar på så ligger han under sängen ett tag, sedan brukar han oftast våga sig fram. Är det fler personer så ligger han under sängen hela tiden, kommer ogärna fram. Stressar inte längre i sig maten, piuh. Han är vääääärldens gosigaste och trygghetspunkten är fortfarande är Ville.